torsdagen den 16:e augusti 2012

Maten är klar!

Om jag ska få ungarna till bordet i tid till vi ska äta så är det lagom att börja ropa maten är klar samtidigt som jag sätter på poatisen.
Responsen är ingen vidare alltså. Om dom inte är väldigt hungriga förstås...
Kanske någon med större barn som känner igen fenomenet?
Idag med kusin-Havanna som middagsgäst.

Nu är vi på väg ut i sommaren.
Vi ska möta kompisar på lekan:) Efter-middag-kaffet får följa med.
Härliga öppna förskolan! Jag är tankad på energi!

6 kommentarer:

  1. Väldigt olika respons på mina barn måste jag säga. Jag ser ingen röd tråd med ålder heller.... Har nog med aptiten att göra. :-D

    Kram M

    SvaraRadera
  2. Jo det är samma här! man kan börja roppa långt innan man ens har hunnit börja ;)
    Hoppas ni hade en trevlig stund i lekparken !
    kram

    SvaraRadera
  3. Än så länge kommer båda barnen till bordet. Vi har dock mer problem med att de ska sitta kvar.

    SvaraRadera
  4. Jo det där känns igen. Man får tjata många gånger innan och tala om att maten står på bordet NU och att det dukas av när vi ätit färdigt och har de inte ätit då så får de vara hungriga! Det brukar hjälpa ;-).

    SvaraRadera
  5. Maten är klar hojtar jag 10 minuter före än idag och då är sonen 21.

    SvaraRadera
  6. Haha:). Så igenkännande! Jag står i köket och skriker mig hes, men inte en unge kommer ner och äter hur jag än ropar. Bra tips att börja skrika samtidigt som man sätter på potatisen:)

    SvaraRadera

O!
Man tackar.